Striden om Hantverkets placering i Glasburken på Sergels Torg föranledde en infekterad debatt på Nationalmuseum i november 1968, kallad Konsthantverk - för vem? Klyftan mellan deltagarna var djup och stämningen aggressiv. Konsthantverkets försvarare undrade varför 300 svenska låglönearbetare skulle smutskastas för att de hade valt att arbeta med konstnärligt skapande. Fanns det verkligen inte utrymme för ett fåtal konsthantverkare i det samtida samhället? Men de flesta var kritiska. Textilkonstnären Helena Henschen (idag författare) tog avstånd från sin tidigare produktion av exklusiva föremål för kapitalistiska samlare från överklassen. Och Gunilla Palmstierna-Weiss kallade sig "före detta keramiker". Inredningsarkitekten Ann-Marie Lagercrantz uppmanade alla konsthantverkare att öppna sina verkstäder för allmänheten. Då skulle alla kunna vara med och skapa i sann demokratisk anda!

Arrangörerna av diskussionen på Nationalmuseum hade antagligen hoppats kunna överbrygga debattörernas motsättningar. Istället blev det tvärtom. Flera konsthantverkare lämnade lokalen innan debatten var över. DN:s recensent gav en målande bild:

"Snart troppade en del (konst)-hantverkare av, som de nedriga individualister de är i sitt kapitalistiska samhälle."