1960 menade konstkritikern Ulf Linde att ett konstverk skapades i mötet med betraktaren. Detta synsätt innebar en uppvärdering av betraktaren från att ha ansetts vara en passiv betraktare till att, tillsammans med konstnären, vara medskapare av konstverket. Härmed blev vars och ens individuella upplevelse av ett verk det centrala. Slutsatsen av resonemanget var att ingen kunde ha "fel" i sitt möte med ett konstverk. 

I Margareta Halleks serie "textila variabler" från 1960-talets andra hälft inbjöds betraktaren till att handgripligt delta i verkens tillblivelse. Hennes textila applikation Det var en gång från 1965 består av ett svart bottentyg med tryckknappar, på vilka lappar av olika form, textur, material och färg kunde fästas och flyttas om, som en saga som aldrig tar slut... Det var en gång visades bl.a. på Halleks utställning Se och röra 1969.