"Plötsligt har konventionerna, som omgett det textila vräkts bort. [...] Borta är det mödosamma sömmandet, noggrannheten, detaljkärleken, allt det som av hävd varit det textila områdets stolthet." Orden är Katja Waldéns och uttalande avsåg Lasse Andréassons textila verk.

I Nationalmuseums samlingar finns applikationen Eldkvarns brand från 1964. Här har bottentyget vävts så glest att det ger intryck av att vara sönderrivet. Ovanpå har ett flertal röda tygbitar fästs, som kanske kan referera till eldslågor. Men framförallt var textilen en medveten protest mot estetiska normer, mot fintextilens krav på teknisk perfektion.

Vi har sett att en del av kritiken mot Form Fantasi riktades mot att utställningen presenterade alltför konventionella föremål. Och juryns medlem Eva Nordenson har vittnat om att man inte hade funnit så mycket "avantgarde" som man önskat. Kanske hade utställningen rönt större genmäle i historien om Eldkvarns brand hade visats där. Men Andréassons namn lyser med sin frånvaro i utställningskatalogen. Och, i jämförelse med den samtidigt pågående, och senare mytomspunna utställningen Amerikansk popkonst på Moderna Museet, uppfattades nog Form Fantasi som både form- och fantasilös.