Under 1900-talets första hälft propagerade den estetiska bildningsrörelsen i Sverige för god smak, eller "vackrare vardagsvaror". Den goda smaken kännetecknades ofta av enkla former, släta ytor och rena linjer samt att tingen hade en tydlig funktion. Redan 1897 hade Ellen Key fastslagit att ting som endast var till prydnad inte kunde vara sköna. Ändå fanns behovet av vackra ting vars främsta funktion inte var praktisk. Ett exempel var vasen Äpplet från 1955. Denna var oerhört svår att tillverka med sina tunna glasväggar och sin runda äppelform. På toppen fanns ett skaft, med ett hål, som gjorde att Äpplet kunde användas som vas. Men få torde ha hällt vatten i den, då den var omöjlig att diska. Vasen var ett prydnadsting förklätt till bruksföremål. Det var mot dessa estetiska och funktionella normer och konventioner som den fria formen gjorde uppror under 1950- och 60-talen.

Ingeborg Lundin, vas Äpplet, Orrefors 1955.

Vasen och en rad andra föremål som diskuteras i denna blogg kan du se på Nationalmuseums permanenta utställning Den moderna formen 19002000. Välkommen!