Den fria formen utvecklades inom konsthantverket. Med konsthantverk brukar man avse ting som är utförda för hand, eller med hjälp av enkla redskap, som unikat eller i små serier samt i materialen keramik, glas, textil, trä eller metall.

Den fria formens frigörelse återfanns i själva begreppet konsthantverk - en sammansättning av konst och hantverk. Från 1950-talets första hälft, men framförallt under 1960-talet, närmade sig en rad konsthantverkare konsten, samtidigt som de fjärmade sig från hantverket. Och det är här, i denna förskjutning inom konsthantverksbegreppet, som kärnan till den fria formen återfinns.

Denna kärna karakteriserades av ett estetiskt avståndstagande från ett normativt skönhetsbegrepp (se t.ex. vasen Äpplet i tidigare inlägg), ett brott mot hantverksskicklighetens tekniska traditioner (se t.ex. Anders B. Liljefors skulptur i förra inlägget, vilken kunde ha varit gjord av ett barn) samt att föremålets estetiska uttryck blev viktigare än dess eventuella praktiska funktion. Dessa kriterier var den fria formens ideologiska utgångspunkter. Det som karakteriserade den fria formen var nämligen just ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer och strukturer.

Bengt Berglund, skulptur Morgonfly, lergods, Gustavsberg 1965.

Berglunds skulptur kan du se på Nationalmuseums permanenta utställning Den moderna formen 19002000. Välkommen!