Svensk silverformgivning var formmässigt fast förankrad i modernismens estetik med släta ytor och rena linjer, inte sällan i geometriskt strama former. En av dem som tydligast bröt med denna tradition var Olle Ohlsson, som under 1960-talets första hälft utvecklade tekniken att krympa silver. Detta innebar att han överhettade metallen så att den började smälta och inte längre kunde kontrolleras. Inte sällan uppstod det hål i metallen. Efter att silvret stelnat bearbetade Ohlsson det bl.a. med tandläkarborr för att då fram de visuella effekter han önskade. Detta vårdslösa sätt att behandla den "fina" och dyrbara metallen på var typiskt för den fria formens silversmide.

Armband, Olle Ohlsson, krympt silver, bearbetat med tandläkarborr, 1965. Privat ägo.