Dagen efter Form Fantasis öppnande slog Lena Larssons kritik av utställningen ned som en bomb. Larsson efterlyste ett vidgat konsthantverksbegrepp, som inkluderade jukeboxar, reklamtecknare och sockerbagare, likväl som keramik och silversmeder. Och varför hade det funnits en jury som självsvåldigt hade valt vilka som skulle få ställa ut? Urvalet borde ha varit strängare, eller så skulle man ha ordnat en mässa där alla skapande människor fick visa sina alster, menade Larsson.

Larssons kritik skakade Slöjdföreningen, inte minst för att hon själv räknades till föreningens inre krets. Bland annat hade hon varit aktiv inom föreningens smakfostrande verksamhet, där hon hållit kurser i bo-kunskap. För föreningen, inte minst dess ordförande Arthur Hald, blev hennes skarpa kritik ett oetiskt påhopp, ett knivhugg i ryggen.

Många krävde därför att Lena Larsson förklarade sig. Men vid en debatt om utställningn gled hon undan och meddelade att hon vägrade "diskutera en flera veckor gammal artikel".

Illustration av debatten om Form Fantasi av MAS, DN 29/4 1964